Jag ska springa(gå) vårruset tillsammans med mina arbetskamrater. En av mina kompisar frågade om jag inte ville vara med, om vi var 6 pers fick man en picknickkorg. Jag sa dumt nog ja. Tänkte(som Linda Bengtzing), det är bara 5 km, hur svårt kan det va? det blir ju trevligt! Dagen efter på morgonen innan jobbet tänkte jag att jag kunde ta mitt först träningspass... Jag brukar ju gå den biten(4,6 km) i snabb takt. Fick träningsvärk innan jag ens hade slutat springa/gått. Har fortfarande träningsvärk i benen. Passet var i onsdags. Dessutom pallade jag bara att springa ca 2 km resten gick jag. Och då sprang jag inte 2 km på raken utan varvade gång med löpning.... Vårruset är 5 km. Fattar inte hur dum jag får bli! För min kompis verkar picknickkorgen vara målet. För mig är målet att försöka träna så mycket att jag orkar springa runt det där spåret utan att dö innan jag kommer fram! Dessutom lockade hon andra halvotränade på jobbet med: Men vaddå, Z ska ju vara med och hon är ju HELT otränad!!!! Man tackar för de stärkande orden...
Så nu ska jag träna. På att orka flåsa mig fram i 5 km... SUCK!
2 kommentarer:
Haha vi får hålla ihop...
Det låter bra! Anar dock att du med din lilla envisa själ kommer springa från mig som en kanonkula...
Skicka en kommentar