trots att vi hade vårat livs första barnkalas. Det var ungar överallt som skrek, stojjade och skrek. Och så skrek de lite till. Det var bara några som grät så jag antar det var en mindre succé. Man kan ju förstå att man gråter när man får en stor träkloss kastad i huvudet... Men barnen åt korv och mumsade mannens egengjorda tårta och verkade nöjda. Vi tillochmed hoppade över fiskdammen och delade bara ut de små obligatoriska godispåsarna för tiden går verkligen fort när man har kaos hemma hos sig. Jag kommer nog aldrig skaffa 8 barn insåg jag när alla barnen gått hem. Två känns som ett bra antal när allt kommer omkring.
Mammorna fikade och en del sa till sin barn att ta det lugnt. Och andra gjorde det inte. Det är riktigt roligt att kolla andra föräldrar och se hur de ser på sina barn(eller väljer att se bort när de knuffar de andra på kalaset) och vad de säger om dem. Eller roligt och roligt kanske mer intressant.
Undras vad andra mammor säger om mig och mina barn när vi varit på kalas... Brrr... Jag vågar inte ens tänka på det!!!!
2 kommentarer:
Hehe jag gillar barnkalas, att gå på dem i alla fall, fast de är rätt skönt när man gå hem och barnen får följa med sina riktiga föräldrar...
Vi får väl bjuda dig nästa gång som lektant eller nåt då! :-)
Skicka en kommentar