Min son är en kille som är rolig. Jag uppmanar honom att klä sig själv så ofta det går. Vilket resulterar i de mest konstiga klädvalen samt att alla kläderna som en gång låg prydligt i hans garderob ligger i allafall 2 gånger om dagen utkastade i hans rum. Nyss satte han på sig ett par spindelmannendräkts byxor och över dem satt han på sig ett par alldeles för korta urtvättade brallor. Sedan kom han och visade upp sitt stordåd och sa; "Visst är jag duktig mamma! Nu är det bara strumporna kvar!" Och samtidigt som han säger ordet "kvar" klickar han med tungan och blinkar med ena ögat! He he he han är för skojjig!
Igår tyckte han att mormor borde tänka själv även fast hon har en liten hjärna...
Jag vet inte vem som har uppfostrat min lille charmprins ibland, men någonstans måste jag inse att jag varit hemma med honom iallafall de senaste 10 månaderna...
Och då undrar jag hur jag framställer mig själv där ute bland civilisationen. Jag blir mörkrädd när jag tänker på det...
1 kommentar:
Hi, hi! Heja Anna och heja sonen!
kram Johanna, en gång för lääänge sen i klass HS3b.
Skicka en kommentar