2013-05-31
2013-05-29
Dagen jag räddade okänd kollegas arsle
Alla var där. ALLA. Stämningen i den ganska lilla, men snart stekheta, studion var spänd och förväntansfull. Inom bara ngr få minuter skulle årets Sommarpratare presenteras inför ALL media i Sverige. TT, Aftonbladet, Expressen, Scanpix, DN, SVD, SVT, SR... Gånger minst 3 för alla kör typ tre olika team. Vi stod som frustande hästar redo att ge sig ut på Solvalla. Alla med fingret på avtryckarknappen. Alla redo. Det är då han kommer. En man med ångest i ögonen och svetten rinnande i tinningen. Rösten i ren desperation.
- Är det ngn som har ett minneskort jag kan få låna??!?
Tystnad.
Han vänder sig direkt t kvinnan som står bredvid mig.
-Var kommer du ifrån? Expressen? Kan jag få låna ett minneskort av dig?
-Nääe. Säger hon och kollar på honom som om han är från en annan planet.
Jag ser på den stackars stackars kollegan. Har bara ett extra och det är verkligen på gränsen om jag klarar mig på ett.
Men visst.
Jag slänger fram mitt extra och ger honom. Tänker på hur vidrigt det måste vara att vara där och inse att man inte har minneskort. Han svamlar ngt om hur tacksam han är, att han tog fel hus med sig. Sedan är han borta. För att efter ngn sekund komma tillbaka f att komma var han ska skicka kortet. Ger honom mitt visitkort och nu har svetten runnit ner i ansiktet på honom. Klockan visar på 12.59.30 och rösten kommer in. Bollen är i rullning. Jag plåtar och lyssnar. Skickar bild t redaktionen. Allt går bra. Efteråt jagar vi Carolina Gynning, Martin Schibbye och Özz Nûjen. Vi är inte ensamma. Att klämma och åla sig fram är det som gäller. Får bild på Martin och Özz. Carolina drar innan jag hinner få fatt i henne. Populär. Vi åker hem. Att komma ut i regnet utanför Radiohuset var en befrielse. Det var hysteriskt där inne ett tag. På vägen hem ringer okänt nummer. Det är han. Kollegan som jag fortfarande inte vet vem det är. Bara var han jobbar. Han hade haft lite problem och det var bara tack vare mitt kort de kunde sända live från Radiohuset. Han hade tagit fel hus först. Ett utan batteri. Och det andra hade blinkbatteri utan minneskort... Inte hans dag helt enkelt. Vidrigt. Ett ögonblick som aldrig kommer igen och det händer sånt. Man vill lägga sig ner i fosterställning och aldrig mer vakna den dagen. Nästa gång är det jag. Och jag som får hjälp av ngn snäll kollega. Jag vet det. Jag tror han tackade 3 ggr när han ringde. Sedan bröts det. Men idag har jag gjort min goda gärning. Har ni gjort eran?
2013-05-28
På väg
2013-05-26
Inte missa
Idag får Mannen stå för skrivandet. Han gör det så sjukt bra. Nu är jag ju lite jävig, men ögonen tåras när jag läser det. Han skriver om samhället du, jag, han, vi bor i. Läs. Snälla. https://www.facebook.com/Niklas.Ek/posts/10151444660368613
2013-05-25
Hugatjacka
Efter 8,5 timmar gav jag upp. Bytte till skor utan klackar och dansade vidare. Hoppas de är okej imorgon, fossingarna. Dansade i över 4 timmar i sträck. Som ett zumbamarathon fast ändå inte. Eftersom det var jobbets sommarfest. Båtåkning i ett vacker sommarstockholm. Det slår aldrig fel. Vi har alltid bra väder på sommarfesterna! Nu sitter jag och lyssnar på fåglarna som kvittrar hysteriskt och har typ tinitus i öronen. Som om man kunde ha tinitus i lilltån... Så går det när tant står för nära högtalarna...
2013-05-21
2013-05-20
Min son
Idag stod min son på scen i en aula framför drygt 200 personer och höll ett tal och var konferencier. Han gjorde det med ett sådant lugn och en sådan självklarhet. Jag hade aldrig kunnat fixa det på samma sätt varken idag eller när jag var liten. Jag är så stolt och imponerad av honom. Vad han sa själv när det var över?
"Jag vill göra igen och igen och igen mamma!"
I det här fallet faller äpplet jävligt långt från äppelträdet. Och för det är jag glad och oerhört stolt!
2013-05-19
2013-05-18
Jag gråter
Är på Intis karate. Läser artikel i DN om papperslösa barn. Jag kan inte hindra det. Tårarna väller upp och trillar sakta på mina kinder. Och bilden t artikeln. Den säger allt.
2013-05-17
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)