Zumba

Jag ÄLSKAR att Zumba. Under passet känner jag hur glädjen verkligen fyller hela mig. Om jag är arg, ledsen, bekymrad. Allt försvinner under passet. Och oftast stannar glädjen kvar i mig efter passet också. Fast jag jobbar idag lyckades jag pressa in ett zumbapass på lunchen. Fantastiskt härligt! Dagens bästa låt var: Visst blir man bara glad??? Och förvirrad i dansen när det är totalt olika på de två olika ställen jag tränar... Men vad gör det???!

Det händer inte ofta

Men ibland har jag nagellack och inte syrran. Jag borde köpt en triss faktiskt. Så på de flesta bilder i den utländska (!) tidningen som träffade oss förra lördagen har JAG nagellack. Men inte syrran! Mohahahaha!

Present

Fick en halsduk av syrran i present. Jag bor i den! Vem som gjort armbandet? Syrran såklart! 

Ibland

önskar jag att jag kunde åka framåt i tiden och tjuvkika lite. Hur det har gått med saker som är svåra och jobbiga. Gjorde jag rätt? Tog jag rätt beslut? Såg jag allt? Blev det bra? Hur lång tid tog det? Att få veta när vandringen ska ta slut. Just nu är ser jag inte slutet på vägen. Och det är frustrerande. 

Vissa dagar så

Då fungerar det. Pigg från morgon till kväll. Ikväll har jag badat en unge, läst den dagliga läsläxan med Inti, lagat middag till imorgon, tvättat och diskat. Efter jobbet. Nu blir det Homeland!

God morgon

Vaknar pigg idag. Träningen kändes lätt. Hela förra veckan var en plåga.... Skönt umgänge i helgen m syrran m familj. Två pressträffar lyckades vi pressa in. Så snart är vi där igen. I era ansikten! Hahahahaha! Ha en fin måndag hörrni!

Inte bra

Med 20 min t jobbet är detta inte bra. 

Att andas när jag jobbar

Ibland är mitt jobb svårt.
"Vi behöver en bild på bussar. Det ska liksom vara nära. Men ändå långt ifrån. Du fattar va? Det ska vara lite kaos om det går. Men ändå inte så mycket."
Det är då efter en timmes förvirrat fotograferande som jag tar sånahär bilder.... Andningshål.

Utmaning

Jag har inte många "idoler". Har aldrig haft. Men det finns två personer som jag verkligen beundrar och har följt under många år genom skivor, böcker och föreställningar. Den största av dem alla är Thåström. Och den andra Jonas Gardell. Nu har jag ett sådant jobb där jag faktiskt har möjligheten att få träffa dem någon gång genom mitt jobb. "Lyxigt!" tänker ni. "Shit!" tänker jag. Fram till idag har det varit andra som fått träffa Gardell (Thåström har vi inte lyckats få ngn intervju med) och plåta honom. Men för tre veckor sedan föll det på mig att få hänga på reportern till en intervju med Jonas om hans nya show. Jag var helt speedad. För hur ska jag kunna ta bilder på någon jag verkligen tycker är så bra utan att det ska låsa sig? Jag har varit fotograf i 17 år, men ÄNDÅ. Det är ju faktiskt Jonas Gardell. Hjärtat slog under intervjuen. Jag försökte tänka bilder. Bilder bilder bilder. Inte låsa mig nu. Intervjuen gick bra och det blev min tur. Som vanligt hade det pratats så mycket att tiden jag hade var mycket begränsad. (Prat 1,5 timme, foto 10 minuter. Det är ju sjukt lång tid...). Munnen var torr och händerna lite darrig. Kollade så jag hade kort i kameran. Sedan började vi. Han är sjukt proffsig, vilket är både en lättnad men även lite trist för då har ngn annan tagit "samma" bild förut med största sannolikhet... Men om man är lite nervös och rädd för att det ska låsa sig är det väldigt väldigt skönt. Så här blev det. Jag är ändå nöjd fast jag efteråt kände att jag hade kunnat bättre. Men jag fixade det. Och ibland är det det som är grejen! (och nej, självklart sa jag inget kladdigt om att han är en av få jag verkligen beundrar. Jag har faktiskt lite självbevarelsedrift och stolthet.)

38

"Du ser gammal ut frugan." Första meningen imorse fr Mannen. Jag tackar. 38 år och 1 dag idag. Ingen jättekris än. Efter en fin födelsedag som igår kväll toppades av Jonas Gardells nya show på Maxim. Vad mer kan jag begära? Mer än att inte se så gammal ut då....