Det kommer mail ganska ofta på mitt jobb om olika insamlingar. Vi är närmare 200 som jobbar där. Folk fyller jämnt, folk slutar. I veckan kom det mail om en annan sorts insamling. Till en kollega som fått cancer och nu vill göra en sista resa utomlands men inte har råd. Insamlingen sker snabbt pga cancerns hastighet. Så jävla absurd och obehaglig insamling. Hen och jag har jobbat på samma jobb sedan jag började. Våra vägar har korsats på jobbfester, i lunchrummet, på stormöten. Och framför allt när vi körde gå-tävlingen häromåret. Då var det jag, hen och en annan kollega som slogs om vinsten. Och nu. Snart borta från detta jordeliv. Så konstigt. Jag hoppas vi tillsammans kan ge hen tillräckligt så hen kan göra den resan som är en av hens sista önskningar i livet. Om alla ger 100 spänn var, vilket är egentligen ingenting, så borde vi kunna ge hen den resan hen vill göra. Jag hoppas alla hjälper till. Tänk vad lite vi vet om vår morgondag hörrni.
1 kommentar:
Men fyyyy! Hoppas hen kommer iväg och är så frisk att hen kan njuta lite. /A
Skicka en kommentar