Svåra jobb

Jag älskar mitt jobb. Men det finns dagar eller stunder jag inte vill vara med riktigt. Idag fick jag i uppdrag att åka på ett jobb som jag fick hjärtklappning och ont i magen av. En 11-årig pojke hade försvunnit fr en skolutflykt i Tyresö. Polisen letade och de trodde kanske att han gått ut på isen. Och genom isen. När jag steg ut ur bilen och tog min utrustning slog hjärtat hårt hårt. Ett lätt illamående kom över mig. Jag kände mig som en parasit. Som utnyttjade att ett barn ev råkat illa ut. Tänk om det varit mitt barn. Jag hade definitivt inte velat ha mig där. Men där var jag och jag skulle göra mitt jobb. Efter ca 10 minuter berättade hundföraren på plats att pojken hittats. Välmående. Tackochlov! Jag var glad för jag slapp ta jobbiga bilder och vara med om jobbigheter, men mest kände jag en enorm lycka och lättnad över att inget hade hänt pojken. Hundföraren var också hemskt glad och lättad över att bådas våra jobb inte kunde slutföras. Så 99% av tiden på jobbet är angenäm. Men det finna ngn % som är riktigt jobbiga när de inträffar. Jag är glad ändå att det är så få ggr som det är jobbiga jobb. Jag är alldeles för mjukhudad för den typen av jobb.