2013-01-23

Och nej

Lasangen dög inte heller. Dessutom borde jag kunna hantera trots. Jag har gått kurs om adhd där trots ingår som vardagsmat. Dessutom en tre timmar lång föreläsning m psykologen Martin Forster om samma sak. Att inte trappa upp när det börjar tjorva. Men det blir tröttsamt. Den ena äter inte pga adhd-medicinering och den andra pga trots. Ingen av dem är särskilt storväxta. Men fr.o.m. nu kör jag en annan taktik. Trotsungen MÅSTE smaka av maten innan domen faller iaf. Sedan om det är en mm-tugga så är det fine. Den andra äter så mkt han orkar. Sedan får de äta det de gillar när de blir hungriga. Vilket är yoghurt och mackor. Som jag nu blandar i ca 1-2 msk rapsolja. Ungefär som jag gjorde när de var bebisar. Så det så. No more jättetjafs.

2 kommentarer:

Sara sa...

Minns när jag var liten och det var sån mat jag inte gillade. Mina föräldrar tog bordskniven och delade portionen som var kvar ungefär på hälften och sköt ena halvan åt sidan av tallriken och sa: resten får du äta. Ibland satt jag länge med den kallnade maten framför mig. Tillslut åt jag. Så gick det till på den tiden. Undrar hur jag kommer att göra när min egen son kommer upp i den åldern? Ska bli spännande att uppleva! Även om jag kanske inte kommer att uppskatta spänningen just då. ;)

KaosJenny sa...

Låter klokt med no more jättetjafs... Lillasyster här är vegetarian fast hon gillar inga grönsaker. Hon äter potatis, makaroner, ris och smör. Verkar pigg ändå så vi försöker låta bli att bry oss... Skönt att jobba när man har Vabat :-) kram