Lite lätt ångest inför kvällen

I somras i ett hus på Gotland.
Jag ba: Jag vet! Vi måste ju ses i höst också! Vi brukar gå ut med jobbet och sjunga karaoke! Det är skitkul!!! Det MÅSTE vi göra! Ni kommer ner till Stockholm och så går vi ut och käkar och sedan går vi och sjunger karaoke! Skiiiiiiiiitkul!

Idag är dagen kommen. Och jag känner mig inte riktigt lika säker på att den där idén på Gotland i somras var så skiiiiiiiitkul. Gå ut och äta. Absolut! Men karaoke.... Njaaaaaa.... Men som jag så fint ringde och kollade m karaokestället igår så har vi ett sexrum(?!)bokat till ikväll. Men jag är osäker på hur bra det kommer bli. Speciellt inte efter mannens kommentarer för ngr veckor sedan när jag sjöng lite. Ngr här:
"det låter ju fint! Om man är döv." Och " jo men det behöver ju inte vara så man vill ta livet av sig när man hör dig" och " det lät ju.... Speciellt." Och sedan värsta hysteriska fnissandet. Så ser jag fram mot kvällen? Nja. Det är tveksamt.