Kan inte somna om

Vaknar och kan inte somna om. Tror jag drömde en dröm om min bästa och äldsta vän. I helgen skulle vi ses. Hennes yngsta lillasyster har fått barn och i helgen ska han döpas. Min väns present till sin syster är jag. Jag ska fota på och efter dopet. Min vän har en allvarlig kronisk magsjukdom. När vi gick i 8:an bröt dem ut och hon låg 3 månader på sjukhus. Sedan dess har den varit uppochner. Vissa tillfällen fungerar bara sondmatning och massor m kortison. Vissa tillfällen går det hyfsat ändå. Men den finns alltid där i hennes liv. Och påverkar. För en tid sedan gjorde läkarna en lösning som de flesta skulle tycka var ett nederlag men för henne fungerade det utmärkt. För första gången på 20 år mådde hon helt bra! Kroppen hade ingen infektion att försöka bota. Jag kommer aldrig glömma hur jag såg min bästa väns ögon glittra av lycka att äntligen få vara frisk. Frisk och inte så dödligt trött. Tills för ett knappt år sedan. Då hade sjukdomen kommit på ett nytt sätt att lura kroppen. Infektionen tillbaka och nu värre än förr. Den hopplösheten som kom tillbaka till min vän efter att under ca ett år fått smaka på hur ett friskt energirikt liv är var så hemsk. Så nu återigen rider infektionen hennes kropp. Hon får stark stark medicin som ska hjälpa i 8 veckor då hon får ny. Men det gör den inte. Infektionen är starkare och febern kommer innan 8 v gått. Nu är hon inne i ett sådant febersjok. Just lagom till hennes systers dop. Idag kommer hon åka till sjukhuset och få sitta i ngr timmar för att få in den starka medicinen i kroppen. Om hon inte råkar ha feber just idag. Då får hon vänta ett tag. Och i helgen blir det vila ist för att få vara med sin familj och vara m på dopet. Jag har min magkatarr. Den är som en darrning på ytan om jag skulle jämföra den mot min väns sjukdom. Att vara då dålig, så trött, så handikappad och att få livet styrt av en sjukdom är för jävligt. Jag såg fram mot att få ses, prata och bara hänga. Vi gör det alltför sällan. Nu finns hon i mina tankar även på natten. Och jag hoppas hon återigen orkar borsta bort sjukdomens envisa damm, ställa sig upp och försöka leva sitt liv med den fula onda sjukdomen som envisas finnas därinne.