Nöjd med mig själv

Idag hade vi en picnic inplanerat. En med ett gäng andra föräldrar som jag träffat på kurs men som jag inte känner. Jag gillar inte sånt. Att prata med nya människor. Att hitta på saker att prata om när det självklara tar slut. Jag är inget bra på det. Det tar mkt energi av mig att göra det. Sedan vet jag att barnen lätt tröttnar och inte gör det lättare heller. Inte mindre energikrävande liksom. På förmiddagen var det Zumba som jag gärna gått på. Men nu med mer förstånd i ryggsäcken hoppade jag det och gick bara på picknicken. När vi kom hem var jag helt slut. Jag somnade bredvid en febrig Keiru på soffan och vaknade mycket nöjd m mig själv. Om det varit förr i tiden hade jag slängt in båda ungarna till zumban stressat innan för att göra klart allt till picknicken, zumbat, kört snabbt hem, kastat mig i duschen, tjatat ungarna in i bilen igen och kommit fram stressad och lite sen till picknicken. Och inte kunnat landa i picknickstunden förens det varit dags att åka hem. Men inte nu. Men ändå. Jag orkar bara göra en sak per dag sedan behöver kroppen återhämtning. Jag är inte frisk än. Jag är glad de gånger jag kommer ihåg det och inte pressar mig själv till vanvett. Idag är jag stolt över mig själv. Mycket.