Det kom rök ut öronen. Jag lovar.

Det först som hände på dagen då semestern var slut var att när vi lämnade Keiru på dagis(vet att det heter förskola)kl 09 så berättade en av pedagogerna att hon och en till, dva 2/3 av personalen, slutade på hans avdelning kl 10.  Efter Intis frökenpålöpandeband-tiden med 18 fröknar under sin tid på dagis blev jag så förbannad. Precis vad jag behöver första dagen i ekorrhjulet. Ingen information fr ledningen innan. Ingenting. Så JÄVLA oproffsigt. Med de två nya pedagogerna har Keiru haft 9 pedagoger. Han slutar om ett år och börjar på sexårs. Om det inte "bara" hade varit ett år kvar hade jag flyttat honom. Istället mailade jag ett pretty argt mail till rektorn. Så på torsdag morgon 07.30 har jag ett möte med henne. Där kommer jag förklara vad jag tycker om detta sättet de behandlar våra barn på. Att hela tiden slita bort tryggheten för dem. Att gång på gång kräva att de bara ska finna sig och kasta tillit omkring sig. Nu är inte Keiru en unge med speciella behov. Han är en unge som alltid landar på fötterna, en riktig överlevare. Men ändå. Ingen ska behöva få kastas mellan olika pedagoger på det sättet.
Men det är bra. Att det kom på en gång. Det kan bara bli bättre liksom.