Ett år sedan

Det här kommer vara en dag som jag alltid vet vad jag gjorde. Den 22 juli 2011. En sådan där Palme-dag. Det var varmt. Tryckande fuktigt. Ömsom lite regn men sedan runt lunch sprack det upp. Det var våran bröllopsdag, men framförallt den årliga pingiscupen. Ett 20-tal släktingar som spelar pingis, äter god lunch och pratar. Och spelar pingis. Utomhus. Vi hade haft en fantastisk dag och vi var på väg hem för att dagen efter fortsätta mot vår årliga resa till Gotland. Vi satte oss i bilen och någonstans vid kiosken plingade det till i mobilen. Flash. En bomb hade exploderat i Oslo. Satte på radion. Inget om det. Vi åkte vidare hem. I Nyköping ville mannen stanna för att kolla en sportbutik. Jag stannade i bilen och uppdaterade mobilen och lyssnade på P1. Studio ett hade börjat. Fortfarande väldigt knappa rapporteringar. De körde ngt rep om semester. Kommer ihåg frustrationen. Ville veta mer. Kollade twitter. Innan vi kom hem kom en ny flash. Tror det var på twitter jag såg det först. Ngn skjuter barn på en ö. Vad fan var det frågan om???! Som i chock följde jag sedan det som hände på tv när vi kom hem. Jag minns overklighetskänslan. Skräcken. Alla tankar som gick till Norge. Idag är det ett år sedan. Jag kommer aldrig glömma 22/7 2011. Jag kommer aldrig glömma hur Norge enade och stolta mitt i all sorg och katastrof klarade sig genom det och hur de fullkomligen krossade Anders Behring Breiviks intentioner. Jag beundrar dem och sörjer med dem idag.