2012-06-24
Som en pundarlya
Vårat hus ser ut som en pundarlya. Det är kläder överallt, chipssmulor, lego, ninjagokort, godisar, medaljer, lasersvärd.... Och det är bara jag som ser det. Mannen har på sig några andra slags ögon och barnen bryr sig inte. Den enda gången mannen sett det är när han skulle spela in en film till det tv-program han ska vara med i. Då såg han det och tyckte det såg för jävligt ut på film. Och började städa och plocka undan på de ställen som syntes på filmen. Jag har verkligen sänkt mina städarambitioner, men att orka leva bland detta kaos kräver också energi. Sitter här och funderar på vad som kräver mest. Ta ett rejält städgrepp eller bara sitta kvar och låta förfallet fortsätta. För det är uppenbart jag som vill ha det hyfsat fint här hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hm. Jag fattar att du känner dig... mindre tillfreds.
Fast det är sjukt drygt att vara den enda som ser. /A
tvinga både barn och man att städa upp nu. Den där ger ju ännu mer magkatarr =(
(fast jag ser en fin tröja där bland tvätten)
Åh, jag förstår precis hur du känner.
Känslan att vara den enda som ser...
Skriver under på Sus kommentar.
Betald städhjälp är annars en mycket bra uppfinning. (T.o.m. jag har funderat på det fastän det bara är jag och killkillen i en 2:a.) Finns kuligare saker att göra än att gno omkring! :) Fler lådor/korgar till killarna så de kan hiva ner sina prylar i innan läggdags och ett klistermärke på det (en liten belöning efter 10 stjärnor kanske, om det är trögt med motivationen?).
Håller med Karin. RUT är svaret! Alternativt att knipa ihop låren till det blir lite rutin på städning även från mannens sida...
Själv har vi det bra. Vi ser stöket båda två och börjar en plocka hänger den andra på och så är huset städat någon timme senare. Eller så gör en undervåningen och den andre kommer hem och ser det och tar övervåningen.
Skicka en kommentar