Det enda positiva

I måndags var jag till bibblan och lånade Arne Dahls senaste bok Hela havet stormar. Jag har väntat på att läsa den till jag kände mig lugn och avstressad. Och i måndags kände jag att det var dags. Vilket var tur. För igår när jag vaknade kändes mitt huvud som en ballong som skulle sprängas vilken sekund som helst. Kroppen värkte och jag hostade som varje hostning var den sista. Hela dagen igår ömsom sov jag eller läste jag intrasslad i sängens lakan. Fullt påklädd under duntäcke, frysandes. Men jag läste.. Och Arne Dahl levererar den här gången också. Spännande öden och historier som är så lömska att jag njuter av varje sida. Nu har jag läst mer än halva boken och när jag läst klart den kommer jag känna en stor saknad och sorg och längtan efter den. Precis som det ska vara men som få böcker kan få mig att känna. Idag är jag mkt bättre än igår, men svag. Jag får hjärtklappning av att snyta mig. Denna extrema ansträngning.... Så vid dessa stunder är jag glad att mina barn gillar att kolla på tv och spela tvspel. Eftersom jag och barnen har semester och Mannen jobbar. Det blir horisontellt läge idag med. Jag och Paul Hjelm ska nog klara oss genom denna dag också.