Plötsligt händer det

När vi ska göra ngt tar det alltid tid för oss att komma iväg. Det ena barnet är alltid klar nästan genast medan det andra barnet inte ens kommit halvvägs till hallen. Därför krävs det varje dag planering. God tid. Inte stress för då blir det genast fel. På lördagar har Keiru gympa kl 10. Att få med sig enbart honom är en strid när storebror får vara hemma och göra vad han vill. Men att få med båda två kan ibland vara ett litet helvete. Speciellt om det blir ont om tid och Inti blir stressad. Då blir han inte så positiv att hänga med vilket spiller över på Keiru. Och att få med två gnälliga gråtiga barn på en lördag får mig att krascha innan vi ens kommit ut genom dörren. Men så plötsligt händer det. Jag är i tid. Frukosten är bra. Pojkarna sams. Kläderna kläs på med bara få påminnelser. Och så är de utanför huset och leker pirater innan jag fattat vad som hände. Vi är i tid. För första gången sedan gympan började i början av januari. I god tid dessutom. Då gör det inget att båda ramlar i vårleran och måste byta jackor och byxor. Vi är ändå i tid. Ibland händer det och då känns det fantastiskt!