2012-02-07
Vad är meningen med livet?
Ja tänk vad Reinfeldt har fått mig att tänka. Jobba till 75 år och sedan dö. Jag tror jag får lite svårt att andas. Mest för att jag för första gången på elva år inte tycker det är roligt att jobba där jag jobbar. Jag har sett så många bli bittra på jobbet, så många som mått dåligt eller mår dåligt på jobbet för de för länge sedan slutat gilla att vara där. Jag vill inte bli som de. Så. Vad är mina val? Svälja och försöka fokusera på att mina jobbkompisar är fantastiska? Skita i det resterande och bara göra min grej? Gå dit och liksom beta av det och sedan åka hem och leva mitt liv här? Men all tid jag är på jobbet är ju också livet. Som bara försvinner. Funderar på alternativ. Omskolning som Reinfeldt säger åt mig kanske? Men nej. Jag är fotograf. Jag kommer dö som fotograf. Nytt jobb? Kanske. Men då måste jag pendla eller flytta. Kanske. Stanna kvar. Då måste jag hitta en överlevnadsstrategi som gör så jag inte blir bitter. Något som stannar den nedåtgående spiral jag börjar sugas ner i. Jag måste lära mig tänka på ett nytt sätt. Fokusera på ngt helt annat och förnya mina värderingar. Som gammal fackligt aktiv person kan det bli svårt. Men kanske nödvändigt. Så. Vad är meningen med livet? Jag är mer förvirrad än på länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Precis så som jag tänker.. Spot on.
:/
Fullständigt vansinnigt. Precis som du säger så funkar det kanske i vissa yrken att jobba länge. I andra är det rakt dåligt. Jag gör vad jag kan för att rösta bort karl´n varje gång...
och meningen med livet kan inte vara att jobba tills man dör...
Jag träffade en f.d kollega idag. Hon var sjukskriven och jätteförvånad över det.
"De säger att jag är deprimerad"
Det är nog den svåraste sjukdomen.
Men jag läste på fejjan om Sköldkörteln. Kolla det!
Ska kolla det. Jag är inte deprimerad. Eller jag har inte den diagnosen iaf. vet inte ens varför jag måste poängtera det, men det jag har är utmattningssyndrom enl läkaren. Men det är så sjukt. Jag har energi och igår kände jag mig hög på livet. Så en liten motgång. Och ett dumt möte och jag som bryr mig för mycket. Poff. All energi borta. Det är liksom för mkt just nu. Och jag är inte van med det. jag är inte van att vara sån här. det är inte sån jag är. Det är inte jag. Eller är det det? Jag kanske bara måste inse det. att detta ÄR faktiskt jag. Just nu iaf. Och lära mig känna mig just nu. Men ni vet. Att lära känna ngn ny tar energi. Ni fattar....
Jag går bradvid dig med samma orkeslöshet och spiral som snurrar...
Det är, som du säger, svårt att lägga energi på att lära känna det nya.
Kram
Nej, som sagt, meningen med livet är inte att jobba ihjäl sig. Men meningen med ditt liv kan ju bara du klura ut! Men att ha ett jobb som du trivs med är ju viktigt eftersom vi är så mycket på jobbet och då handlar det inte bara om jobbkompisar eller att yrkesvalet känns rätt - hela organisationen du arbetar i måste kännas mestadels rätt.
Jag är superglad att min man bytte jobb och stod bakom honom till 100 procent. Han är en gladare människa nu även om han tyckte mycket om sina jobbarkompisar och fortfarande träffar dem, så passade han inte i den organisationen eller med arbetsuppgifterna.
Skicka en kommentar