Konsten att inte stressa

Det är nog det svåraste. Att lära mig att inte stressa. Även fast tiden brister. Att inte känna att jag MÅSTE komma i tid för att det förväntas av mig. Tror inte jag varit försenad till en enda dagis/skolhämtning i år innan det tog stopp för fem v sedan. Och det beror inte på att jag är så välplanerad(även om jag är det)utan att jag trots tidsbrist sprungit livet ur mig. Och det är ju inte bra. Jag behöver inte komma i tid för att vara en bra mamma. Jag kan vara det trots att barnen får vara där 10 minuter extra. Att inse det och säga det är en sak. Att sedan göra det och känna lugn inför att inte stressa är en helt annan grej. Jag går och pratar högt för mig själv nuförtiden. Mantrar " det gör inget om jag kommer sent, det gör inget om jag kommer sent" om och om igen. Det går bättre och bättre. Men det är så lätt att stressen tar över. .... Men jag tränar och tränar och tränar.