2011-07-27

Planering

är inte min mans starka sida.
Nu åker vi på semester med två andra familjer. Som är lite mer planeringsbenägna. Om jag säger så. De undrar vilken bil de ska åka i för att spela golf i MORGON(!!!!!!!!!!) (klockan 07). Mannen ser ut som ett frågetecken. Bokstavligen lyser ögonen av oförståelse.
"Behöver vi bestämma det nu???!!!"
Det tycker den planerade delen av sällskapet för då ska bilstolar och golfbagar flyttas om. Ikväll. För att slippa det i morgon. Det är så jag också fungerar. Men Mannen. Nope.
Jag tycker det är ganska underhållande när fler än jag tänker framåt mer än en timme i taget. Samtidigt försöker jag slappna av mer i mitt liv. Försöker leva mer med en timme framåt. Men det gå segt. Men jag försöker.

2 kommentarer:

Bina sa...

Fast jag tycker att förmågan att tänka mer än en timme framår är en av de kognitiva förmågorna som utvecklas med åren som behövs för att kunna underlätta livet en hel del. Att leva med framförhållning bara en timme i taget känns ju rätt jobbigt - ganska många överraskningsmoment med så kort framförhållning.

Näe, jag tycker om att kunna njuta här och nu, men att redan innan 14 april skriva en ansökan till länsstyrelsen så att jag kan åka till USA våren 2012 - hade varit skapligt omöjligt med en timmes framförhållning ; )

n sa...

nähä...