Tänk om vi kunde vara lite mer städdiktatorer båda två

Nackdelen med att ha gett upp att tjata och "slappnat av" vad gäller städning, plockning och sånt roligt är att det en dag tar stopp och jag får ett stort psykbryt. Det är när det var jag än kollar måste göras saker, tvätten måste in i skåp, legobitar överallt, smutstvätt på golven, saker ligger slängda och dammtussarna drar runt i flock. Då blir jag helt jävla galen och önskar mig ett annat liv. Idag är en sån dag. Typiskt (eller bra för honom. Och mig.) att Mannen jobbar då så jag måste göra allt själv. Det braiga med att jag lärt mig slappna av är att jag verkligen skiter i det under ganska långa perioder(typ tre veckor, förr fick jag bryt varje kväll...). Jag gör inget och efter ett tag tar Mannens rena kläder slut och han tvättar. Men det är vid såna här psykbryt jag önskar att vi verkligen tillsammans skulle plocka varje kväll/dag så det alltid ser fint ut. Men har det inte hänt under de senaste 15,5 åren lär det väl inte hända nu heller.