Jag håller på att få ett psykbryt. Önskar jag hade jobbat istället. Hur fan ska jag fixa denna jävla julstämningen och samtidigt slippa undan all den egenpress jag utsätter mig för?
Att göra julgodis med 2 barn som är osams hela tiden, inte lyssnar samt är spända inför morgondagen. Och dessutom vara skittrött. Inte ngn bra kombo. Om de fick bestämma själva så skulle de bara spela dataspel/tvspel dagen lång. Kanske ska jag bara kapitulera och låta dem göra det och dra täcket över huvudet och hoppas vakna upp 2011 till ett nytt liv med barn som är sams, jag som är i balans och otrött? Det känns onekligt jäkligt lockande.
4 kommentarer:
Men vännen. Tänk tillbaka på dina egna jular, var det inte just det där att få slippa alla måsten, att få göra lite mer av det där som du tyckte extra mycket om och så att mamma och pappa stökade omkring litegrann runtom som var just julen?
Låt dem spela tv-spel och så gör du julgodis själv eller så åker du och köper lite godis. Vem kommer anklaga dig för det (förutom du själv...)?! Du är värd att ha en fridefull jul syrran! Gör vad du kan för att förenkla och få det. Be om hjälp är ett annat tips.
KRAM från en syster som aldrig vänjer sig vid att ofrivilligt bli av med Stora Killen och mest vankar omkring med hjärtesorg.
Bästa Zoila! Håller med din syster helt och fullt. Jag har släppt det mesta (otroligt nog). Köpt julgodis, låter barnen göra vad dom vill för att hålla dom lugna, ska köpa det mesta och begränsa julbordet till bara det gottaste (in my opinion), tända ljus och släcka ner så skiten i hörnen inte syns, Slappa i soffan mellan varven. Jag hoppas du kan göra dig med!
Stor kram på dig bästa Z och jag önskar dig några sköna dagar!
// Kiki
Ångest som ångest syrran. Den borde inte finnas där oavsett orsak vid jul. Fast den gör ju det ibland. Och livet rullar ju liksom på och tar inte hänsyn till vilken dag det är...
Kram själv på dig. Jag tänker på dig.
Jag hatar ångest. Så jobbigt att ha. Vare sig det är mycket eller bara lite... Jag tror jag kommer få leva med den hela livet till och från tyvärr.
Du har helt rätt. Den kommer när den kommer. Och det är jävligt skönt sen när den är borta (till nästa gång ;-)).
Kram igen
Skicka en kommentar