envisa unge

Det här med att inte få som man vill en alltför tidig morgon är inte bra. Speciellt om man är 3 år. Då skriker man. Högt. Och ilsket. Så att mamman nästan börjar gråta. Sedan utövar man Sina spagettikunskaper. Ni vet när de små kropparna blir helt lelösa. Svåra att bära. Och när väl den nästan gråtande mamman lyckats baxa upp ungen ska det börjas sparkas. Och skrikas lite till. Sedan när det lilla ekipaget kommit in på dagis och den stressade mamman tar den lilla ungen i famnen och pratar lugnt och biter sig i tungan för att inte verka stressad så bestämmer sig den lilla. För att vara glad. För att det räcker nu. Och springer in till Sina kompisar. Och kvar är mamman som frågar sig själv hur hon ska orka resten av dagen.

Published with Blogger-droid v1.6.2