Ren och skär glädje

Jag är glad. Fast delvis på någon annans bekostnad. Jag borde nog inte känna som jag känner. Men jag kan inte låta bli. Inti har ju haft det tufft på dagis. Även om det faktiskt blev mycket bättre innan han slutade så fanns oron där. Att han inte ska komma in i skolvärlden bra. Att han kan hamna i "fel" gäng för han är otrygg. Att hamnar i bråkiga gänget för han inte hittar sin plats. Jag borde skämmas egentligen. För jag vet ju hur bra och fin min pojke är. På riktigt. Idag skulle två av hans kompisar ner till skolan med alla sina föräldrar för ett extra möte med fröknarna. Pga att de är stökiga. Och när den ena pojkens mamma sa det kände jag ren och skär lycka. Lycka för att Inti inte dragits med dem. Dem som han lekte mest med på dagis. Det bara bubblade i magen av stolthet. Han klarar sig fin i skolan. Han fröken säger att han är otroligt mogen för skolan. Att han är redo. Att han inte hänger med bråkgänget. Att han hittat en ny kompis. Och jag är så glad för hans skull. Att han verkar må bra och gilla skolan. Att det är hans grej liksom.