Vi gav upp

Vi klarade backen framför sjön knappt och jämt. Sedan fick jag sms:a mannen och kolla om han kunde hämta oss. Han kom lagom till att vi hade tagit oss till parkeringen. Det tog väl en 30 minuter ungefär. Men det var över 30 grader i luften och svettigt. Och barnen hade badat i typ 3 timmar i sträck. Så visst det kändes trist. Men inte alltför trist när jag satte mig i bilen och fick all ac blåsandes på mig. Mannen? Var sur som en citron. Bilmekandet hade inte slagit ut på det sättet svärfar och han önskade. Men bilen låter inte längre. Å andra sidan så kan man inte bromsa så bra med den längre. Är det inte det ena så är det det andra sa flickan som blödde näsblod.