Michael Alonzo skriver i dagens Expressen ett inlägg angående Littorin-affären. Att Littorin är en förebild för alla pappor.
Ett mycket bra och klarsynt inlägg. Han poängterar att ord står mot ord. Att vi inte vet ett jävla skit. Och berättar lite om vårdnadstvister. Hur fula de kan vara. Och att kvinnorna oftast tilldöms barnen. Att inte döma någon genom att tro på den enas version. Utan att verkligen veta alla fakta. Läs det och få en tankeställare.
8 kommentarer:
Tja, bristen på jämställdhet får olika konsekvenser. En är att pappor tar ut mindre föräldraledighet. En annan att pappor i mindre utsträckning än mammor arbetar deltid när barnen är små. När man ska bestämma vad som är barnets bästa i vårdnadstvister ser man till bland annat barnets behov av kontinuitet och trygghet. Och tyvärr får således bristen på jämställdhet konsekvensen att barnet oftast varit hemma mest med sin mamma och oftast känner störst trygghet hos henne (vilket utreds genom att fråga barnet t.ex. om du är ledsen, vem vill du bli tröstad av då?). Detta innebär att om mamman inte är olämplig på annat sätt så föreslår oftast socialnämnden att mamman ska få ensam vårdnad (om det nu är så att föräldrarna har en så djupgående konflikt att gemensam vårdnad inte anses vara det bästa för barnet). Tingsrätten dömer oftast utifrån det förslag socialnämnden lämnar.
Och om någon, inför hela Sveriges befolkning, använder sina barn som ursäkt för sin avgång när det delvis handlar om något annat då börjar i alla fall jag fundera på vilka saker en sådan person kan göra i det privata. Och det är ju faktiskt lätt att ta reda på. Om man vill. För alla handlingar som rör vårdnadstvister är offentliga (utom famljerättens utredning); inlagor, domar, yrkanden, interimistiska beslut m.m.
Och nej. Inte alla vårdnadshavare, varken mammor eller pappor, som tar strid för sina barn i vårdnadstvister är hjältar. För det är inte alltid som två vårdnadshavare tvistar om sina barn för att de vill skiljas från sin före detta partner utan att överge sina barn. En del föräldrar gör det för att de inte har förmåga att sätta sina barns bästa i främsta rummet. De är inga hjältar. Allra minst sina egna barns hjältar.
Samtidigt så vet varken du eller jag vad som hänt. Om han var ärlig på pk:n så skulle barnen inte skadats. Men vad vet vi. Och så länge det är ojämnställt i de svenska hushållen, så länge familjerna själva bestämmer att papporna bara ska ta maj, juni och juli så kan mammorna skylla på det i rätten och gömma sig bakom det. Så länge de själva påstår att de delar så orättvist pga ekonomiska skäl kommer det att gå att gömma sig bakom det när man är mamma. Men sedan är det väl som med allt annat att även hos domstolarna finns fördomar om vem som tar hand om barnen bäst kommer de fortsätta döma till kvinnornas fördel. /Z
Men det är väl inte bara mammorna som bär ansvaret för att det är ojämställt?! Det är ju bådas ansvar att barn känner sig lika trygga med båda sina föräldrar. Jag fattar inte att så många pappor bara finner sig i att deras partner säger: "Jag vill vara hemma med vårt barn" när de diskuterar föräldraledigheten utan att säga, "men jag vill också vara hemma med vårt barn"! Eller att fler pappor gick ned till deltid när kidsen är små; "du vill vara ledig en dag i veckan, det vill jag med, kan vi inte vara lediga en dag varannan vecka?" Eller att fler pappor vabbar varannan gång när barnen är sjuka. Gjorde fler pappor det skulle fler barn svara att de helst blir tröstade av pappa, fler barn skulle svara att de helst går till pappa och berättar om något roligt/tråkigt/jobbigt/hemligt.
Och visst är det så att både socialtjänst och domstolar kryllar av människor som ser mamman som den primära omsorgspersonen - vilket ju inte alltid är fallet eller det som är bäst för barnen. Men det blir bättre, pappor är hemma mer med sina barn. Om ökningen fortsätter som den gjort de senaste åren kommer föräldrarna dela på föräldraledigheten år 2034. Fast det är ju viktigt att inte stirra sig blind på föräldradagarna; vem av föräldrarna som deltidsarbetar och vabbar säger också ganska mycket om jämställdheten. Men år 2034 när föräldrarna i större utsträckning delar på föräldraledigheten kommer också bilden av vem som är den primära omsorgspersonen förändras, vilket sannolikt kommer leda till att fler pappor får ensam vårdnad för att barnen har en lika nära eller närmre relation till sin pappa än till sin mamma. Fast dit är det ju ett tag...
Absolut. Men jag tror att i många fall är faktiskt kvinnorna egoistiska och tar dagar från männen för de själva vill vara hemma mer. Och ger således varken mannen eller barn chansen ens att välja eller känna något annat i undersökningar. Dessutom tror jag fler hushåll prioriterar fel, när de ger ekonomin som skäl till varför kvinnan är hemma mer istället för mannen. Visst måste man ju ha stålar till huset men under en tid kanske man får leva lite snålare om barnen får lite mer tid med pappan. Där tror jag många familjer gör lyxval som egentligen är inte behövts. Och visst är det synd om barnen känner att mamman tröstar bäst och rätten pga det dömer till mammornas fördel, men vad säger att om de ändå skulle döma till pappans fördel skulle barnet lära sig bli tröstad av pappan och känna sig trygg med honom bara de får lite tid på sig? Kanske borde vi kvinnor också backa av lite mer i vardagen och låta våra män hinna fram och trösta. Vi är ofta snabba fram och hoovrar över våra barn... Tror många gånger vi gör oss och våra barn stora otjänster när vi vi vill dem så väl. /Z
Jag har hört alla varianter av argument för att Mamman är hemma mera, har hon tex fast jobb så funkar det bäst att hon är hemma och har hon inte det så har hon ju ändå inget jobb och då är det ju lika bra om hon är hemma.
Klart att ord står emot ord i vårdnadstvister och som i Littorinfallet, ord mot ord.
Vi är på god väg när det gäller jämställdheten men det måste jobbas mer på lika löner, värdering av arbete osv det går sakta...
Man måste kunna ha barn i alla positioner tänker jag. Kom för en stund på att det varit snack om varannan vecka boendet för ett tag sedan för Littorin... Hittade artikeln men lyckas inte länka... hhtp//www.newsmill.se/node/12832%23comment-186998 Kram på er
Det är superviktigt att kvinnor vågar kasta av sig föreställningen om att vår huvuduppgift i livet är att hitta en man som vi kan få barn med så att vi blir En Mamma. Men svårt. Den föreställningen prackas på oss från det att vi är små (alla dockor som ska tas om hand med alla tusen tillbehör till exempel) och är inte så lätt att värja sig mot. Det gäller att sätta sig på händerna och tänka att mitt sätt att vara förälder är inte det "rätta" sättet. Det finns andra sätt som är minst lika bra, om inte bättre. Med den där påtvingade din-huvuduppgift-i-livet-är-att-bli-mamma-föreställningen får kvinnor att förutsätta att de ska vara den primära omsorgstagaren för sina barn, som till exempel är föräldraledig. Men DÅ förvånas jag över att papporna snällt går och jobbar när de stöter på lite motstånd.
Jag tycker inte det är barnets bästa att bli dömd att få tillbringa mest tid med den vårdnadshavare som den känner sig minst trygg med bara för jämställdhetens skull. Speciellt inte i den situation de barnen befinner sig i; allt de vet vänds upp och ned när mamma och pappa inte längre bor tillsammans och dessutom inte kan komma överens. Själva separationen gör barnen otrygga och då är det oerhört viktigt att de får ha så mycket kontinuitet och trygghet som möjligt. Barnen ska inte behöva betala priset för att pappor fram till separationen av någon anledning inte jobbat på att bli lika viktig för barnen som mamman.
Och KaosJenny: Jag håller verkligen med dig. Lika lön för lika arbete är en av de viktigaste parametrarna för att uppnå jämställdhet.
Att vara politiker har inte med rimlighet att göra. Han var "för" intresserad av att tvinga igenom det som ingen i makt vill ha; allmän a-kassa. SN VILL att de flesta skall vara LO-anslutna, annars förtydligas den organisationen som envåldshärskare, och då blir folk mer anti mot dom. Folk har generellt dåliga löner, men skulle LO splittras från a-kassa, så skulle de övergå till att bli en marginell intresseorganisation, vilket skulle öka makten för alla individer gentemot företagen. Vilket skulle resultera i högre löner för alla duktiga, oavsett nivå i företaget, och det skulle topparna i SN inte gilla.. Och om inte SN gillar nåt, så gillar inte LO nåt, så gillar inte S nåt, så gillar inte AB nåt... ;)
Man bör också ta med att Littorin från början inte ville ha nån vårdnad alls.
Sen ändrade han sig när frun fick en man som kunde betala mycket underhåll.
Skicka en kommentar