Semestertjat

Nu vet jag varför en semester kan kännas som en evighet. För allt tjat, alla förmaningar, alla diskussioner och argumentationer, alla nej, alla akta, all medling, alla bannor, all tröst. Livet när det är som mest levande. Kan vara hemskt påfrestande. Men så ibland. Glimmar det till. Mamman och pappan kan vila sina trötta huvuden med att surfa eller pyssla i trädgården utan att hela huset ser ut som en kombinerad klädochleksaksbomb har detonerats där och skrikande barn. Då kan barnen leka TILLSAMMANS och ha de så roligt att jag önskar jag hade haft ett syskon när jag var liten. Då känns det så bra. Men ibland. Jag håller på att bli skogstokig på dem. Men tackochlov för dessa glimmrande stunderna. Utan dem hade det inte funkat. Och jag vet jag har det så bra och borde vara tacksam för mina barn. Och det är jag. Men ibland kan de vara så jobbiga. Och ibland helt underbara.