Jag tror jag fått solsting. Jag har alltid tyckt att Tomas Ledin skrivit banala texter. Fjantiga. Men idag och igår har jag den jäklar En dag på stranden i huvudet. Och för första gången kan jag känna att jag fattar vad han menar. Herregud. Jag har blivit banal. Och fjantig.
För övrigt såg våran dag på stranden ut så här. Vi kom allihopa med filtar, badlakan, köttbullemackor och saft/kaffe. Barnen skulle äta direkt. Mannen hade med sig hojjen och hojjade iväg på ngn skogsstig. Jag gav barnen fika, blåste upp alla grejer som skulle blåsas upp. De sprang och badade. Jag klev i tyckte det var kallt, men efter ett tag när solen stek hoppade jag i. Barnen badade och badade tills läpparna var blå. Vi gick och värmde oss. Badade igen. Mannen kom. Hade skadat sig. Vad annars. Blodet rann längs med benet. Strumpan var helt blodig. Barnen och jag badade medans mannen sprang iväg på en liten löprunda. Vi åt upp de sista mackorna. Badade igen. Mannen kom tillbaka hämtade sin stol och satte sig i skuggan. Barnen vilade lite, blev lite osams. Vi gick och badade igen. Sedan åkte vi hem. Det var våran dag på stranden. Inte lika banal som Ledins men fan nästan.
1 kommentar:
Hahaa!! Jävla semester va :0)
Skicka en kommentar