Det här med alla måsten

Idag måste jag:
kolla på en eller två bh:ar som jag kan ha under klänningar.
gå över 10 000 steg
göra 100 situps
köpa lite växter till trädgården
kratta lite i trädgården

Men så hejdar jag mig där jag sitter vid köksbordet och stirrar ut genom fönstret. Som psykologStaffan sa: Vad händer om du inte gör alla de där måstesakerna? Går världen under? Rasar allt omkull?
Nä världen går inte under. Så jag skiter i dem om det inte råkar kännas okej att göra dem. För idag är det en sådan där dag. Latdag. Och jag känner att barnen mår bra av att inte ha mig som tvingar in dem i bilen och åker iväg och stressar runt. Men om vi hinner och vi mår bra av det gör vi det. Men vi måste inte. Mitt liv har blivit tusen gånger bättre sedan jag tack vare psykologStaffan lärde mig leva lite annorlunda. Att inte ta på mig allt ansvar. Att inte känna att allt hänger på mig. Att släppa kontrollen. Att det finns fler i familjen(mannen) som jag måste våga lita på gör saker också. På deras sätt. Att det faktiskt finns fler sätt än mitt sätt att göra saker på. Mitt liv har blivit tusen gånger bättre. Jag är faktiskt dessutom en mycket bättre mamma. En mamma som är mer närvarande och tar det lugnt. En mamma som inte är på gränsen till nervsammanbrott. En tryggare mamma. Så idag måste jag ingenting. Om vi inte vill. Så jag kommer glida omkring i mysbrallorna ett tag till. Och barnen får springa omkring i kalsonger så länge de vill! Inga krav inga måsten!