Puh!

Ett tag trodde jag att mannen skulle gå upp i små atombitar. Så arg var han. Vi blev bortbjudna på lite lördagsmys så vi drog iväg och lämnade däckets öde hemma. Till svärfar. Som klarade biffen. Så mot alla odds så blir det crosstävling imorgon! Tackochlov! Premiär som det är och allt. Annars hade det inte varit glada miner hemma här den närmsta veckan. Få se om jag och kidsen hänger på nu när svärfar är med och kan se till att få hem hojjen och bilen om mannen ramlar och måste åka ambulans. För det är bara därför vi är med. Inte för att hejja fram pappa/mannen heller. Om ni trodde det. För övrigt har jag tappat min tummnagel idag och det som var under ser helt absurt fult ut. Kul. Not.