Ibland känns det som om jag jobbar på ett vuxendagis

Det finns dagar då jag helt plötsligt inte har svårt att se mina kollegor som dagisbarn. Utan skor med strumpor på. Det kan kännas som om jobbet ibland är som ett stort vuxendagis. Som om alla här leker att de är vuxna och har ett viktigt jobb. Det är svårt att förklara. Men ibland har jag inte svårt att föreställa mig mina kollegor i sockeplast eller halksockar. Speciellt när vi har stormöten, vilket vi har varannan onsdag. Då finns där en stämning som om alla är små igen. Jag vet inte om det kan vara att det blir en grupp med individer och att vi är lite osäkra på rangordning eller så. Eller om det är jag som är konstig.