Tog en morgonpromenad till svärmor och barnen. Det var dimmigt och kallt. Trots det mötte jag ganska många som var ute på promenad. Det mest udda var att nästan alla hälsade glatt. Så går det inte till i stockholm. Jag föredrar för mycket hejande än inget som hemma
6 kommentarer:
Vilken fin och trevlig blogg jag hamnat på! Härliga bilder och fin text, verkligen!
Helt otroligt, jag har bloggat i snart två år utan att ha funderat det minsta på att det finns på varje blogg uppe i vänstra hörnet, en liten textrad där det står "nästa blogg", jag testar där idag och dyker alltså rakt in i din "värld"!
Det råder just nu "stiltje" på min blogg, så jag "ser" mig runt lite! (ler)
Kanske skulle jag väntat med att skriva några rader hos dig, för kommer man in på min blogg idag så ger den verkligen ingen sann bild av mig! (ler)
Har varit en mycket "dålig människa inatt" har "cyberdruckit alkohol med främmande kvinnor bla!
Jag är annars en mycket fin "kille"!
Minns inte när jag senast nyttjade alkoholhaltiga drycker! (ler)
Som sagt ska inte plåga ditt kommentarsfält med mer svammel, men som sagt fin blogg du har!
Ha en forstsatt fin Helg!
Kram ifrån Peter Olofsson alias Ulv Röde!
känner igen det där fenomenet! Trevligt vissa dagar men jobbigt andra. Men igentligen är det väl det som är charmen med småorter!
/Helena
Men har man hund i Sthlm så hejar folket =)
Det har jag fått erfara denna helg.
Ulv Röde: Du är så välkommen hit! Och tack för de snälla orden om bloggen!
Helena: Charmigt ibland och jobbigt ibland...
Sus: Om man är hojåkare hälsar man också på varandra. Så där lite lojt med ena handen när man möts...
Men hejar du då. I Sthlm alltså?
Jag hejar på alla i mitt område samt de som jag möter på vägen tillochfrån pendeln. En del stirrar på mig som jag var en idiot. Andra hälsar glatt och skiner upp!
Skicka en kommentar