Tekniska familjen

Sent igår kväll ringde telefonen. Jag såg att det var mamma.

Jag: Ja det är Zoila.
Mamma(långt borta): Men hur gör jag nu då? Det är ju ett medelande... Nää jag kan inte. Och nu står det att den är låst.
Jag(skriker in i luren): Maaaaaaaaaaaaaaaaaamma!!!!!!!!!! Hallå!!!!!!!!!!!
Mamma(skriker en bit från luren): Men Zoila... Hallå? Jag försöker titta på ett medelande, men det går inte!

Efter mycket om och men lyckades mamma låsa upp telefonen och lägga på. Men inte kolla på sms:et.

När vi åt middag idag ringde telefonen. Mamma och pappas nummer igen.

Jag: Hej hej!
Morbror Fotboll(långt borta): Jaha ja, nä det här går ju inte. Jag tryckte på medelande...
Jag(skriker): Hallllllllllllllllllllååååååååååååååååå!!!!!!!!!!!!!!!! Morbror Fotboll! Du har ringt upp mig!

Jag lägger på och lyfter luren och de har lyckats lägga på. Så jag ringer upp. Och då hade morbror Fotboll tyckt han hörde mig och Inti och tyckte det var konstigt... Det är ett under att jag lyckats så bra med tekniska grejer som jag gjort med de generna i baken. Men vänta jag har ju inte deras gener. Puh! Något att vara tacksam över vid gånger som denna....