Alltså jag gillar sommaren. Men det är något speciellt med vintern. Måste ha något med min egen barndom att göra. Jag kommer ihåg vintrarna som en enda lång iskall solskensdag med gnistrande snö som aldrig smälte till sörja och hela dagarna åt vi apelsin, varm choklad och ostmackor och åkte pulka, snowbike, bobben eller skidade. Allt var vackert, luften hög och så ren och klar. Tänk att jag och mina barn också får ha en sådan vinter tillsammans. Det var länge sedan det var så himla vintrigt så det gäller att ta vara på den. Det är livet på en pinne det!
3 kommentarer:
Ja visst är det precis som när man var liten!!! Härligt!
ååh, jag håller med dig!! Tycker inte vi ska gnälla om all snö! Det är ju såhär det ska vara! Tycker också det är underbart att äntligen kunna få njuta av en riktig vinter! Kraaaam!
Ullis: Men visst är det?? Just nu tycker jag vinter är så fin och är inte alls trött på den.
Sarah: Nej, inget gnäll här inte. Inte än iallafall!
Skicka en kommentar