Det är inte kul

när man träffar folk i sin egen ålder och tänker; "Gud vad gamla de ser ut! Typ minst 42..." Och sedan direkt inser att de är yngre än en själv!!! "Ser jag alltså så gammal ut? Jag känner mig inte så gammal" tankarna mal på.... Men det är väl bara att inse att jag håller faktiskt på att bli gammal. Tänk om jag gjort allt jag gjort, hade samma liv och samma erfarenheter men var 25 bast igen. Det skulle inte vara fel faktiskt. Men en omöjlighet. Det är väl bara att bita ihop och inse att jag minut för minut närmar mig slutet.