Ibland undrar jag

Vad gjorde jag med all tid jag hade innan barnen? Ett liv fyllt med en massa ensamtid. Jag sov, tittade på tv, var ute och gick, tränade, gick på bio, sov lite till. Ett slags vakum. En väntan. Det var roligt, det är inte det. Jag längtar ofta dit igen. Till att bara göra ingenting. Men när jag tänker på det på riktigt så skulle jag aldrig byta då mot nu. Aldrig byta bort små blöta pussar och varma kroppar som vill kramas. Aldrig byta bort små arga ögon och ilskna kommentarer från en arg kropp. Aldrig byta ut den där varma känslan som fyller hela mitt inre när jag tittar på de där busungarna. Aldrig byta ut den illskan de kan fylla mig med. Aldrig. Utan dem skulle mitt liv vara fyllt av meningslöst lallande. Men det visste jag inte innan. Men nu vet jag det.