Hårfobi

Okej att Mannen var rädd för kottar när han var liten. LITE logik finns det ju. Det gör ju ont när man råkar trampa på dem barfota. De bits ju inte dock som vissa trodde när de var små... Tydligen har denna typ av ovanlig fobi gått i arv. Keiru har ju...hmmm... ganska mycket hår för att inte överdriva. Just nu har vi låtit det vara sedan sommaren. Tänkte jag skulle klippa ur lite så jag ställde honom i badkaret och började klippa. Varpå ungen började skrika "ajajajajajajaj" och hoppa från den ena foten till den andra. Och peka på hårstråna och påstod att de gjorde ont! Snacka om jobbig grej. Att ha en hårväxt som inte är av denna värld och samtidigt ha fobi mot sina egna hårstrån. Jag försökte förklara ologiken i det hela men jag kände att jag inte nådde ända hem där. Ungen blev klippt ändå för mamma är envis och på det viset har han lite mindre att vara rädd för här i världen. Jag är en snäll mamma jag.