Jag är en morgonmänniska. Det ska jag erkänna. Men då och då kanske jag skulle vilja ha en sovmorgon trots detta faktum. Att slippa gå upp med barnen och fixa frukost till dem och sedan slippa plocka undan efter 3/4 delar av familjen. Att bara få ligga och sova och liksom bara glida ner efter den oftast stojjigaintesittpåarsletenminut-frukosten. Och då få sitta där i lugn och ro och bara läsa lite i svenskan. Idag var en sådan dag. Jag puffade på mannen när småfolket började tjoa klockan 07. Han reste sig upp fixade upp snuttisen till Keiru. Och gick och la sig igen. Barnen kom in och la sig i våran säng och redan där var jag ganska vaken. Medans mannen började snarka igen. Barnen gick själva ner och kollade på tv efter en 40 minuters vridande och småpratade i sängen. Allt medan mannen sov. Efter det somnade jag nästan om. Tills de började tjoa igen om att de var hungriga. Efter en stunds tjoande puffade jag på mannen igen. Han reste sig då suckande upp. Gick in till Keiru som kommit upp för att tjoa. Och det jag hör när han stänger dörren är:
"Är det okej att pappa lägger sig i din säng Keiru?"
Det gick ju bra en liten stund. Jag somnade åter nästan om. Igen. Tills tjoandet om frukost ökade igen. Denna gång kom Inti in till mig och ville ha frukost. Då fick jag SKRIKA på mannen att han skulle gå upp så att de små skrikhalsarna skulle sluta. Varpå jag blev så förbannad att jag inte kunde somna om. Jag vet inte vad ni har för uppfattning om sovmorgon, men det där är inte min uppfattning om att ge sin partner sovmorgon. Efter meningsutbyte med åsikter som att: Jag har ett större sömnbehov än dig, du är ju redan vaken, du brukar ju inte sova länge ändå la vi ner diskussionen tillfälligt. Och så får vi se exakt hur mannens sovmornar ter sig ut i framtiden.... Det sista han sa nu ikväll (med en stor glimt i ögonen, men ändå)var att han imorgon återigen skulle upp(börjar jobba 05.30) och inte få ngn sovmorgon. Stackars mannen. Han som bara haft 12 av 13 sovmornar sedan den 23 december.....
5 kommentarer:
Testa en blankrad här å där så lovar jag läsa vad du skrivit
Det här låter nog riktigt pretto men vi kör faktiskt varannan morgon. Håller på det ganska hårt också. Sen kan det hända att den som gick upp i svinottan går och lägger sig igen (läs mannen) när den andra (läs jag) kliver upp. Funkar bra för oss.
Hökviken: Jag vill inte ha det så låst fast jag vet att det är nog det som funkar bäst.... Men kanske... Den som lever får se! ;-)
EHVM: Jag kanske kan spela in en youtube så kan jag lägga in den istället? ;-)
Gör det. Då fattar man ju i alla fall....
Förstår precis vad du menar. Tog upp detta för ganska exakt ett år sedan:
http://aldrigoverleva.blogspot.com/2009/01/varfr-rknas-bara-att-sova.html
Och nu har jag mysmorgon varannan morgon om jag vill. Väldigt najs.
Och jag förstår att du go bananas om han lovat ta kidsen, men gör allt för att få sova en stund till på bekostnad av din sovmorgon! Men ibland är det segt, även om det är min tur att gå upp så låter jag kidsen ligga kvar i sängen med mig - de jollrar ju bara lite, väl? Eller är det bara jag som tycker det och SF blir störd? Jo, så är det nog ibland. Och dessutom kan jag hitta på diverse högljudda aktiviteter på nedervåningen när jag är uppe; dammsuga, baka och vispa med elvispen...men jag har svårt att vara tyst som en mus.
Skicka en kommentar