9/11

Det finns många olika konspirationsteorier om 9/11. Vem som stod bakom, hur det gjordes osv. Jag kommer precis ihåg vad jag gjorde den dagen och hur det kändes. Jag kommer nog aldrig glömma det. Vi hade ganska precis flyttat till en ny lokal med jobbet. Ingen TV fanns inkopplad och nyhetssajterna på nätet blev snabbt överbelastade. Jag fick veta det genom mannen som också jobbar med nyheter. Han ringde och sa " De har flugit in med ett plan i ett Twintower!!! Vet du det?? Men va fan???!! Nu flyger de in i det andra också!" Han stod och kollade på CNN live. Efter det försökte jag surfa och lyssna på radio så mycket jag kunde. Och jag kommer ihåg känslan av overklighet. Av rädsla. Är det bara i USA eller kommer det ske på fler ställen i världen? Jag fattade ju intellektuellt att chansen att "de" skulle göra ngt mot Sverige var obefintlig, men jag kände mig ändå rädd och hotad. Och skakad. Och när Bush sa " We will hunt them down and find them" blev jag lätt illamående. Det kändes som ett världskrig var intågande. Efter jobbet runt 16 skulle jag till en kompis i Tyresö. Bilfärden ut dit var det märkligaste jag varit med om. Tillochmed biltrafiken var tyst på något sätt. Ingen tutade eller var arg, alla verkade bara tysta och chockade åka hem till sitt. Det var bara motorer som hördes i köerna. Väl hemma hos min kompis satt vi bara där framför TV i flera timmar tysta brevid varandra och försökte förstå vad som hände. Hur det kunde hända i ett land där jag trodde att säkerheten var skyhög. Det hjälpte liksom inte när det väl kom till kritan. Det gjorde att jag insåg hur sårbar ett samhälle egentligen är. Och det gjorde mig enormt rädd. Rädsla satt i kroppen flera dagar efteråt tills jag förstod att "de" inte hade planerat något mer än det som hände i USA den där soliga vackra förhöstdagen den 11 september 2001.