85% av en vaken dag känns det som om mina killar(de små) bråkar med varandra på ngt sätt. De retar varandra, de slår varandra, knuffar varandra, snor varandras mat... Så ibland händer det. De där små små stunder av broderlig kärlek. Vi var ute i dag och plockade lite blåbär. När vi(killarna)tyckte det hade plockats klart gick vi till dagis och lekte lite. Då började åskan mullra och lillebror blev direkt orolig och ville gå hem. Inti som inte är rädd för åska och har varit med förr(fem år iallafall)ville stanna kvar och leka. Keiru gick under rutchkanan och såg allmänt lite liten ut och upprepade intensivt: Gå hem. Gå hem. Mamma, gå hem!
Då gick Inti fram till honom.
Inti: Keiru, var inte rädd. Om åskan skulle komma närmare så finns jag här, då ska jag krama dig och trösta dig så du slipper vara rädd. Så kan jag lyfta dig så här(lyfter upp lillebror)och bär dig till mamma så hon också kan krama dig.
Så ställde han ner honom och gav honom en lååååååååååååång kram. Jag kunde inte hjälpa det. Det stockade sig i halsen och upp ur ögonen trängde tårarna. Som jag älskar de små skrikhalsarna. Så mycket.
3 kommentarer:
Åh, vad mysigt!
Å sen då...en halvtimme senare???
det var bara till den lååååånga kramen var över. Sedan spöade de varandra igen....
Skicka en kommentar