Ibland undrar både mannen och jag om inte hans mångna crossvurpor ändå lämnat efter sig men på minnet.
Mannen sträcker med en mycket bekymrad min fram stekpannan framför mig och pekar konstaterande på tydliga gaffelmärken i teflonet. Tydligen verkar det som att jag är den skyldige.
Mannen: Jaha! Så var också denna stekpanna förstörd!
Jag: Men jag har ALDRIG stålgrejer i pannan. jag använder bara de där plastgrejerna eller trägrejerna.
Mannen: Vem var det som lagade mat i den senast då?
Jag: Ja det var jag. Jag gjorde hamburgare i den igår. Men då hade jag plastspaden.
Mannen kollar här lite misstänksamt på mig.
Jag: Jag lovar!
Varpå jag går och byter blöja på Keiru. När jag kommer ut fem minuter senare ser jag hur mannen STÅR OCH VISPAR SÅSEN I STEKPANNAN MEN... tada... EN STÅLVISP!!!!!!!
Jag: Men hallå???!!!! Vad gör du? Och du anklagar mig för att använda stålgrejer i pannan????
Mannen(ser NÅGOT generad ut): Ja just det vad gör jag???? Jag vet inte vad jag tänkte nu!!!! Det blev ju helt fel!
Och så kan vi ju fundera vidare på vems "fel" det var att de första märkena kom dit....
3 kommentarer:
Haha genomtänkt ;)
Neka, neka och åter neka! Att vispen används efter det att reporna uppkommit bevisar ingenting. Nä, här går nog mannen näcken fri. Annars justitiemord på min ära!
Tänk vad ni obor håller ihop ibland Anonyme SF!!!!!
Skicka en kommentar