Att vara mamma och pappa är faktiskt varken lätt eller roligt hela tiden. Det tar upp hela ens liv. Ibland är det naturligtvis helt underbart som Askungen sa. Men ibland är det rent för jävligt faktiskt. Man känner att man inte räcker till, man är för arg, för sträng, för tråkig, man är osäker på hur man ska leda dem för att det ska gå bra för dem. Allt det där tär ju enormt på både ens personlighet men även på den lilla energi man har. Inti är ett fantastiskt barn(vem tycker inte det om sin egen unge), men han funkar inte på dagis. Personalen försöker och försöker, men det går inte. Han gillar inte att vara där. Han vill inte leka, han tycker allt är tråkigt och han verkar inte förstå grejen med att ha kompisar. De frågar om han vill leka med dem men han vill inte. Som mamma och pappa är ju detta jättejobbigt. De säger att han är rastlös och driver omkring den mesta tiden han är där. Att få höra det är ju helt förkrossande eftersom man önskar sina barn det bästa. Nu vill de sätta in specialpedagoger och kuratorer. Jag sa ja utan att ens tveka en millisekund. Jag vill inte att det ska vara ngt "fel" på mitt barn, men jag vill mitt barn det bästa. Hellre hjälp en gång för mycket än en gång för lite. Jag känner mig misslyckad som mamma för att jag inte lyckats med att få honom att vara en glad pojke även på dagis. Hemma är han helt annorlunda, rastlös visst, men han är glad och leker. Han gillar att leka själv. Och med lillebror. Gud vad jag kommer älta detta framochtillbaka. Jag borde gjort det, jag borde inte gjort det.... Men det spelar ingen roll. Nu är det som det är. Nu gäller det att bara fokusera framåt och på att det bara kan bli bättre. Även om det väntar en svår framtid full med sanningar som antagligen kommer göra så ont.
Gud vad svårt det är att vara mamma.
4 kommentarer:
Åh, vad jag känner med dig!! Känner du förtroende för personalen, att de gör vad de ska, att de inte bara är "lata" och lämpar över på dig? Inti är ju jätteframåt, verbal och smart och verkar leka mycket hemma med kompisar på gården. Annars är det väl bara bra att få hjälp av specialpedagoger!
Tänker jättemycket på er! Vi kan väl träffas snart. Nästa vecka, om du orkar?
Åh, vännen - jag får en klump i magen när jag läser det du skriver. Jag har ju inte träffat Inti, men av din beskrivning tycker jag att han verkar vara en intelligent och empatisk liten kille med en massa funderingar kring stort och smått.
Kan det vara så "enkelt" att dagis inte passar alla barn? Härligt att han mår så bra hemma - det tyder på att han är trygg med er och att du har skapat ett fantastisk hem åt honom. Klokt att du sa ja till extra resurser, jag hoppas att personalen också får handledning av dessa personer. För mig (här är det pedagogen i mig som talar) känns det som det är det som är huvudfrågan: Inti har det bra hemma och verkar inte ha det så bra på förskolan - alltså behöver förskolepersonalen stöd i hur de ska bemöta Inti på bästa sätt för att han ska få trivas och utvecklas i en trygg miljö på förskolan. Punkt.
Och du, det räcker om man är halvbra.
Tänker på dig.
Kram Johanna
Tack snälla ni för era snälla och kloka åsikter och funderingar. Det enda jag vill är att han ska trivas hyfsat på dagis, alla kan väl inte stormtrivas, och ha det bra där när han är där. Jag vet att han trivs hemma och är stolt för att han gör det. Men det är problematiskt. Jag hoppas på resultat, även fast jag inser att själva apparaten säkert inte kommer igång förens under vintevåren. Men tack för att ni bryr er!
"Han funkar inte på dagis" eller så funkar inte dagis för honom kanske. Finns det någon dagmamma i närheten, med mindre grupp och fler barn i olika åldrar? Eller kan ni vara hemma med honom en period?
Sedan kan jag tänka att ha vuxna runt mig som försöker och försöker och försöker få mig att göra något jag inte är intresserad av kommer ju inte direkt få mig MER intresserad av att göra det. Att driva omkring och vara uttråkad är förvisso mer ett tonårsproblem (men tonåringar sätter ju, som bekant, guldkant på tillvaron) men ingen unge har dött av att vara rastlös och uttråkad en period. Uttrycker HAN att han är rastlös och uttråkad eller på något annat sätt att han inte trivs eller är det personalen?
Han leker ju hemma, både själv och med andra och verkar inte speciellt, eller inte alls, särdeles annorlunda enligt min bedömning. Han tar intitativ till samspel med alla i min familj i alla fall, vuxna som barn. Han är intensiv och lyssnar inte alltid så bra, men det är han inte ensam om här i världen (jag lyssnar inte heller speciellt bra om jag inte vill och jag är ändå vuxen och borde veta bättre). Och rastlösa finns det fler som är i er familj (den där rödhåriga killen jag har som svåger till exempel) och det är väl helt okej att vara rastlös så länge han kan använda rastlösheten till något konstruktivt.
Och ta inte ut en massa sorger i förskott! Det tar bara energi från dig själv till ingen nytta! Du har ju ingen aning om vad som finns i framtiden och att oroa sig 24 timmar om dygnet kommer inte göra så att Inti trivs bättre på förskolan. Och visst är det så att vi alltid upplever att det finns saker vi kunde gjort annorluna, men vad spelar det för roll nu? Det går inte att ändra på det som är gjort eller inte gjort.
Släpp ältandet - det äter bara upp dig och skapar en massa cirklar i tankegångarna. Du gör ju något för att det ska bli bättre, var nöjd med det.
Skicka en kommentar