Har gått min promenad på 5 km. Och till min stora skadeglädje kan man nu för tiden se rakt in i de flesta husen. Och vad som göder min skadeglädje är att fler har det som oss. Dvs golv överfulla med leksaker så det ser ut som en leksaksbomb briserat i hela huset. Jag vet, det är inte schysst. Men det gör att jag inser att fler än vi har ett eget litet helvete med städning, skrikiga barn, bajsiga barn. Vi är inte ensama. Och det känns bra.
2 kommentarer:
hahahaha
Det är därför jag också skulle vilja bo i radhus. jag älskade att titta in i stökiga fönster när jag växte upp i ett radhusområde!
Skicka en kommentar