Så har jag gjort något av det jobbigaste med bästa i mitt liv. jag har hållit tal på min systers bröllop i går. Var så nervös att jag inte kunde skära i den möra renbiten innan. Började talet med att gråta, lyckades samla ihop mig hjälpligt, läste lite och grät igen. Fy vad hemskt det var samtidigt som jag menade varenda ord till min syster och hennes man.
Min dag var helt späckad med grejer. Jag var både tärna, fotograf och syster.... Programet var hårfix, fotografering, stå med där framme i kyrkan, fotografering efter kyrkan, talet vid middagen. Efter talet var jag klar och då var det PARTY! Hoppade (jag hoppade verkligen) på dansgolvet hela natten tills DJ:n gick hem. Idag körde jag alla 34 mil ner till byn norr om Dalälven för att hämta upp barnen. Mannen körde sedan hem. Nu sitter jag här helt slut men så lycklig! Min syster var så vacker och hon och hennes man var så fina och glada tillsammans! Vilken helg! Kan somna lycklig ikväll!
2 kommentarer:
Det är så rörande med bröllop överhuvudtaget o speciellt om det är en nära anhörig som står vid altaret! Förstår din nervositet o din lycka :)
Tack, tack, TACK för allt du och N hjälpte till med under helgen! Ditt tal var helt underbart och vet du, du lyckades få Gubben J att gråta när du gav honom lite kred för att jag mår så bra idag, det du syster yster är en bedrift kan jag lova. Inte ens när sonen föddes klämde han fram en tår...
Skicka en kommentar