2008-10-13
Klädlig livskris
Jag har hamnat i en slags livskris. Eller jag vet inte vad det är egentligen. Ända sedan jag började 7:an så har jag klätt mig i svarta kläder, gärna med dr martens till. Praktiska kläder. Jeans och luvtröjor. För ett tag sedan kände jag att herregud, jag har verkligen fastnat i detta. Är detta jag? Och kände att det kanske var jag då, men jag har ju faktiskt vuxit sedan dess. Jag är ju ändå 20 år äldre. Så nu har jag tagit steget. Jag har bestämt mig för att byta stil. Något som känns(kändes)mycket skrämmande ibörjan. Men jag trivs i min nya stil och gillar inte min gamla stil som jag alltid älskat förut. Jag vet inte vad som hänt, men antagligen håller jag på att bli tant. Eller tönt...? Idag inhandlade jag ännu mer kläder i min nya stil i min nya favvoaffär Vila. Gränsen gick dock när en av de mycket trevliga hjälspsamma expediterna försökte pracka på mig en liten stickad kofta till en av de tunikor jag köpte. Jag sa som det var. Där har jag tyvärr inte mentalt hamnat än. Jag får ta små steg från min gamla stil.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
You go girl! Stilbyte är att föredra då och då. Ta fram den glittrigt cerisa boken om stil och inspireras. Glädjer mig att min tärna fick glädje av presenten!
Absilut! Japp, fram med boken, men mest har jag faktiskt fått bra tips av Trinny(?) och Susannah på Kanal 5.... Sedan är det ju faktiskt svårt att VÅGA bryta sitt mönster. För kläderna säger ju ganska mycket om en som person....
Stilbyte är nyttigt - ändrar själv stil lite då och då. Häromåret köpte jag en röd t-shirt som jag gillar. Sen har jag en vinröd skjorta också som jag kan använda när det är festligt. Dock besvärligt med garderobsutrymme.
//fiskar´n
Ja det är inte lätt när lillkillen tror att han har på sig kontorskläder när han är kläd till sina föräldrars bröllop.... :-)
Kanske ska du ändå våga dig på en ny sorts t-shirt? Men röd dock. Så det inte blir alltför stor skillnad... :-)
Du är super snygg i din nya klädstil!!!!
Puss & kram Ullis
Häromdagen skulle jag klä på lillkillen. Visade sig att han hade ett önskemål om valet av byxor: "Jag vill ha mina jobb-byxor". Ja, det är klart, han tyckte väl han var på väg till sitt jobb (förskolan) och som en självklarhet då skulle ha sina jobb-byxor på sig utan att ha en aning om att det är fiiiiiina byxor som var dyyyyyyyyyyyyyyra och därför bara kan användas vid speciella tillfällen och inte på uteförskolan.
Skicka en kommentar