Sushibandet

Vid mitt jobb ligger ett jättefint lunchhak. Där har de ett sushiband. Ett sushiband är ingen orkester utan ett rullande band med små fat med sushibitar på. Första gången jag var där blev jag helt stressad. Små små bitar for fram framför ögonen och jag kännde minst sagt en press att hinna ta " mina" bitar innan ngn annan tog dem. Så där satt jag med ett tornande berg av sushifat framför mig så jag nästan inte hade ngn plats att äta. Idag visste jag ju hur det funkade. Så jag tog ett fat käkade upp bitarna och sedan satt jag och väntade tills de rätta bitarna kom och tog dem. Ett helt annat tempo alltså. Men lite stressande är det allt att sitta vid bandet och se alla bitarna fara förbi... För vem vet, det kan ju vara ngn annan som knycker just mina bitar...