Jag är ensambarn. (Fast jag har en tvillingsyrra, men det är en annan historia)Det var både skönt och lite trist att vara ensambarn. Ingen som förstörde mina grejer, fick alltid vara ifred om jag ville, ingen som dissade mig fast jag ville leka med...
Det MÅSTE varan trist att vara lillebror/syster. Storesyskonet som stänger dörrar, grindar mitt framför näsan på en. Man får inte vara med och leka när storesyskonet leker med sina kompisar. Man får inte leka med storesyskonets alla fina roliga grejer, om man skulle göra det och blev påkommet får man antingen en knuff eller så slits bara den roliga grejen bort. Det kan inte vara skoj alltså. Samtidigt tar mamma och pappa med all säkerhet ens parti mer än storebrors om det kommer gråt eller är bråk. Ja, okej det finns födelar också, men det måste vara tråkigt att vara lillesyskon?
2 kommentarer:
Nej nej. Det är jättefint att vara småsyskon. Man har till exempel världens snällaste storasyster som leker med en trots att de egentligen växt ifrån my little ponies och kan försvara en mot dumma typer och alltid kan sjunga sånger med en under bilsemsestrar.
Vad bra! Tack för du motbevisade mig!
Skicka en kommentar