- Tänk att jag kan så mycket!
Sedan rabblar han snabbt upp ngr saker som han kan göra så bra. Sjunga, lyfta tunga vikter, springa snabbt, dansa så bra osv osv. Jag ser på honom med blandade känslor. Dels tycker jag han är grymt roande, men även blir jag lite avundsjuk. För visst skojar han. Men i det finns också allvar. Och tanken att jag skulle säga så om mig själv är så fjärran mig själv att det skulle vara troligare att jag fick fredspriset. Men det vore coolt att uppfatta sig själv så då och då. Och att kunna bli överraskad med hur jävla bra man är då och då!
2 kommentarer:
Jag utnämner mig till ett socialt geni ibland.
Ibland är jag socialt handikappad.
Men en vän sa en gång att jag var ett socialt geni så jag väljer att tro på det.
Du är bra på att vara Anna. Och att vara lojal. Och att fota. Och att vara fru till din man. Och mamma till era fina barn.
Ska jag fortsätta?
Vad härligt att han kan se att han kan så mycket och vara nöjd med det... och kanske smittar det av sig lite ;-) Många barn kan det där och helst borde man nog försöka att inte ta det ur dom... Kram
Skicka en kommentar