Jag är så sjukt bra

Idag har jag och Inti lagat lasagne ihop. Det tog över em timme och jag petade inte i vad han gjorde en enda gång. Inte tillrättavisade eller sa att det blev fel. Blev inte arg. Ni förstår nog inte hur stolt jag är över mig själv. Vilket framsteg det är för mig i min sjukdom. Från att ha haft en toleransnivå jämsmed stortån till detta. Jag är inte opåverkad. Jag är helt slut. Men jag fixade det. Jag börjar känna igen mig själv. Det är fantastiskt.