Det var bättre förr

Keiru fick ju nya fröknar på dagis den här terminen. Tre unga nybakade fröknar. Inte en dag över 30. Det borde inte spela ngn roll i mitt omdöme om dem. MEN. Jag kan inte tänka bort det när jag är på föräldramötet i tisdag. En förälder frågade efter lite musik i det pedagogiska lärandet. Typ klapp och klang. Det visade sig att det inte finns ngr instrument att använda sig av. Fine. Men för att rädda upp situationen mot oss föräldrar förklarar de då glatt att de ändå brukar dansa. Till en av fröknarnas mobil. Swedish housemafia. Nu har jag inget mot SHM. Men. Det är inte samma som klapp och klang. Sedan frågade en annan förälder om de körde rimochramsor för språkets skull. Det gjorde de inte. MEN. De sätter upp skyltar på dörren som det står DÖRR på. Fint. Undrar hur många av 3-4 åringarna som läser den lappen. Sedan låter de även barnen få mer inflytande. Fine. Men. De får själva bestämma om de vill gå ut och leks eller vara inne. (jag tror de bara är lata och inte själva vill gå ut.) Vilket resulterat i att Keiru inte varit utomhus i ljuset på flera dagar. Inte vet jag om jag är konstig. Men jag saknar de gamla fröknarna. Jättemycket. De visste vad de gjorde och hur de gjorde det på bästa sätt de här verkar mest vara förvirrade i sin yrkesroll.