Stark känsla av oro i Hököpinge - Omkretsen - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt

Stark känsla av oro i Hököpinge - Omkretsen - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt

Jag läser en gammal kollegas artikel om Hököpinge som inte vill ta  mot ensamma flyktingbarn. Eller flyktingar över huvudtaget. Hon har varit där och träffat folk på stan. Som är oroliga för sina barn, sina huspriser och för brottslighet. En man är orolig för att lämna sin 1-årige son och sin sambo ensam hemma. En annan är rädd för att boendet är nära hennes barns dagis. Och tycker att det inte känns bra att så många nästan vuxna killar ska bo så nära. Vad är det som skapar denna enorma rädsla för något som är nytt och främmande? Vad är det som gör att så många människor i en kommun blir så rädda och provocerande av att hjälpa ensamma stackars barn som kommer från svåra förhållanden? Jag fattar ingenting. Det är 2009 men tankarna är samma som för 20 år sedan i Sjöbo och i Kimstad. Varför har inget hänt??? Varför denna inskränkthet fortfarande? Jag blir så ledsen när jag hör att inget nytt under solen och undrar stillsamt för mig själv hur många människor i detta land som sitter hemma på sin kammare med exakt samma tankar som de i Vellinge. Och en våg av lätt illamående sköljer över mig.